Sleepwalking past hope
Inatt har jag tydligen skrattat i sömnen enligt Joakim. Jao, jag har aldrig påstått att jag är normal. Sover som en sten gör jag då på nätterna, jag vaknar nästan aldrig när han försöker prata med mig, men tydligen så har jag svarat honom fast jag sover. Lurigt det där.
Idag har jag tagit min första springtur ute denna vår. Det var helt underbart! Vädret var perfekt, åh vad skönt att komma ut och springa igen.
Jag har äntligen redovisat den muntliga delen i nationella proven i Svenska B! På degarna, på dagarna. Känns gött. Nu är det bara skriftliga delen kvar, sen skriva klart en romananalys och sedan är jag klar med kursen. That's just awesome.
Sleeptalking llama? Oh yes.
Kommentarer
Trackback
